camilla

ibland kan behovet av ostbågar bli för stort .. så philip och jag tog oss en sväng ner till ica. visst var det halt på vägen, nästa läskigt halt. man kan säga att jag ramlade efter varje steg jag tog och låg kvar på marken i en kvart och tjöt-skrattade av smärta i knät. philip höll på att skämmas ihjäl och lämnade mig liggandes där. väl nere på ica blev han snäll när han fick sitt godis och sina chips. min bror är bra, jag tycker om honom.